Kände att det var på tiden med ett inlägg här inne som bryter den dystra stämning som förra inlägget skapade. Vi försöker fortfarande anpassa oss efter att inte ha Pepsi kvar, och det är så svårt. 7 år är lång tid men ändå så kort. Vi matar henne fortfarande och kommer sen på oss själva med att hon inte finns med, det är tyst (nästan) när vi ska ut på promenader och den delen påminner nog faktiskt mest om faktumet att hon inte är kvar. Det är en helt annan stämning hemma och jag upplever alla hundar mer avslappnade, sista tiden trivdes dom inte runt Pepsi då hon var oförutsägbar med hennes reaktioner som berodde på smärtan. Kort sagt är det väldigt tomt här hemma och vi vänjer oss successivt men det får ta den tid det tar. Jag tänkte uppdatera er med vad som skett sen senast iallafall! Svante växer mer och mer varje dag personlighetsmässigt och vi är så fruktansvärt nöjda med honom, han är världens enklaste hund och så vansinnigt mysig. De senaste två dagarna har dock varit jobbiga då han reagerade på kött han fick i maten så han äter nu lite skonkost med ris, magpasta och så vilket inte var någon höjdare för honom. Han lyckades även få en sträckning samtidigt så han har tagit det lugnt med lite massage och extra kärlek och idag ser det jättebra ut så nu kan jag andas ut lite mer! Jag anmälde även Svante till en nosework-kurs i november men den blev proppfull direkt så vi får gå till våren istället, vi tänkte börja ringträna nu under vintern iallafall så vi får någon egen träning med honom hemifrån. Vera och Vilde tränas för fullt nu i agility och vi passar på sålänge det går att träna utomhus, snart är det dags för inomhusträning och inom väldigt snar framtid ska Vilde debutera officiellt i hoppklass, balansen sitter inte riktigt ännu såpass att vi vågar oss ut där än men vi nöter på! Vera har precis lärt sig slalom och jobbas nu mycket med handling, det är så häftigt men ändå sjukt att lilla Vera springer samma klass 1 banor som Vilde. Vi började med agility påriktigt i slutet av juni när vi visste röntgen-resultatet och hon har lärt sig otroligt fort och det har verkligen satt sig! Vi kombinerar även agilityn med rallylydnad och planerar att debutera med både Vilde, Vera och eventuellt någon av cardigan:sen i vår. Polly njuter av att umgås med sina valpar och Happy likaså, idag avmaskades valparna och som vanligt blev jag total-dissad efteråt av 12 sura valpar. Numera bor alla valpar i hallen i varsin hage och upplever ett vardagligt liv, jag längtar så till dom är lite äldre men samtidigt är dom i en så mysig (och framförallt behaglig) ålder nu. Bifogar lite bilder på cardigan-valparna, mopsvalparna hanns inte med att fota innan ljuset blev så dåligt men inom kort kommer dom också stå för en sötchock. Jag håller även på att försöka hitta namn som jag tycker passar på alla valpar men denna gång var det så svårt. Jag skulle vilja ha något "avsluts-tema" på mopsarna eftersom det är Happys sista kull men det var lättare att tänka det. Jag håller även på att göra lite arbete för hundklubben genom att hitta sponsorer till vår större tävling nästa år, och lagom till att jag tänkte ta tag i det samt börja en kurs på NTI så la datorn av så nu använder jag en extern mus och ett extern tangentbord tills vidare. Det finns få saker som får mig så less som teknik-strul! Men det är ju sånt lyxproblem så jag försöker skjuta undan irritationen. Nu blev inlägget alldeles för ointressant och för långt så nu bjuder jag på en sötchock i usel kvalité!
0 Comments
Leave a Reply. |
SkribentSkriv något om dig själv. Det behöver inte vara mycket, bara en översikt. Arkiv
April 2024
Kategorier |