Herregud vilken bergochdalbana som detta år har varit. Vi började året med en av höjdpunkterna - Hjördis. Det känns så märkligt att vi inte ens haft henne i 1 år för det känns som att att hon alltid bott här! Hjördis är utan tvekan den mest unika hund jag någonsin träffat. Hon är så otroligt komisk och rolig, speciell och helt helt fantastisk och jag vill aldrig vara utan henne. För några veckor sedan fick Hjördis en felaktig diagnos på sin hälta av en okunnig veterinär som sa att Hjördis inte skulle leva länge till. Det var som att slås tillbaka till den dagen vi sa hejdå till Pepsi, och jag klarade inte av att uppleva det igen på så kort tid. Alla som träffar Hjördis, om en för bara en kort stund, förvånas ofta över hur speciell hon är. Hon har sådana speciella idéer om saker och bestämda åsikter, varje dag skrattar vi åt henne och sorgen att få veta att vi snart inte skulle ha henne kvar var så vidrig. Dagen efter åkte vi till en specialist och fick ett utlåtandet som stämde mer med det vi upplevt - en muskelskada i bogen som med metacam och tid troligtvis kommer självläka.
Vera har tävlat och samlat på sig erfarenheter. Jag trodde nog att hennes första tävlingsår skulle bestå av fler uppflyttningsresultat i form av pinnar, men Vera visade sig ha egna tävlingsnerver där hon gör lite som hon själv vill på planen. Det har varit en utmaning att hitta vår bubbla och vad som funkar för oss men nu mot slutet så känns det som vi äntligen hittat varandra och det gav oss också 1 pinne! Trist ändå att det var i slutet av året men jag kände också att det var dags att ta vilan då. Jag tror dels att Veras huvud behöver få en paus att landa i all träning och kunskap hon fått under året - vila ger ofta väldigt bra resultat! Sedan tyckte jag att det var lämpligt med pausen efter tävlingen där allt kändes toppen, jag ville inte gå på vila med en dålig känsla i kroppen. Under hela året har jag dock känt en enorm tacksamhet att Vera är så enkel att ha och göra med, hon är glad, trygg och positiv till allt. Jag är så glad att hon överhuvudtaget vill träna och tävla med mig - för det vill inte alla hundar. Vera har ingen aning om hur banan går eller hur det gått när vi går i mål, och så ska det förbli. Hon ska alltid tro att vi vinner. ☺️
Detta år har även inneburit otroligt mycket sorg då vi mist inte bara 1 utan 4 uppfödningar. 3 cardigans och 1 mops.. Elly som är efter Polly gick bort efter komplikationer vid en stor operation där dom tog bort en otroligt ovanlig tumör. Veterinären hade sett den sorten 1 gång tidigare och det var i Holland. Dixie som är efter Segra somnade in i en hemsk olycka. Frank, mopsen, somnade in av diffusa symtom. Nami fick somna in efter en kort tids kamp mot Rage Syndrome som tog över hennes hjärna vilket ledde till en ohållbar och farlig situation hemma. Det har varit otroligt tufft med dessa bortgångar, och man känner sig både hemsk och maktlös. Jag skuldbelägger mig för att ha sålt dessa hundar, för det hade varit bättre om jag hade behållt dom själv och bara fått handskas med min sorg. Men det dåliga samvetet att familjer förlorar sina hundar för tidigt är fruktansvärt, även om jag vet att anledningarna att dessa 4 hundar somnat in beror inte på oansvarig eller dålig avel. Bara ren och skär otur och slump. Men jag lider något otroligt med hundägare som mister sin vän. 😔
Det som får avsluta inlägget är det nya yrvädret som gett mig sömnbrist och smutsiga byxor hela veckan - Biggan! Hittills är hon väldigt glad, modig, nyfiken och trygg. Inte blivit rädd eller reagerat på något utan allt är roligt och spännande enligt Biggan. Hon är ett riktigt matvrak, mycket leklust och stort föremålsintresse! Det gjorde mig väldigt glad när jag tappade Veras flexidosa och Biggan sprang direkt och plockade upp den och kom med den till mig. I mitten av veckan var vi på ringträning med Hjördis och jag tog med Biggan för att se om hon tyckte det var otäckt med andra hundar men det tyckte hon inte alls och tog miljön jättebra så hon fick träna en kort stund. Det ska bli så roligt att se vad vi hittar på ihop, det känns lovande iallafall! Tack 2021 - nu ser vi framemot 2022 som förhoppningsvis består av valpar och tävlingar!
0 Comments
Leave a Reply. |
SkribentSkriv något om dig själv. Det behöver inte vara mycket, bara en översikt. Arkiv
April 2024
Kategorier |