Reflektion av kullen:
Denna kull är utan tvekan den värsta upplevelse jag varit med om som uppfödare. Dräktigheten och valpningen gick jättebra och 6 tillsynes friska och pigga valpar kom snabbt och problemfritt till livet. 4 dagar senare så gav vi Peggy frukost som hon glatt åt, sen ut på tomten för lite rastning och efter det var hon blixtsnabb tillbaka in till valparna. Peggy var väldigt mån om sina valpar och ville inte att de andra hundarna skulle vara nära så vi hade satt ett kompostnät i dörren in till henne, och puttat till dörren för att hon skulle ha lugn och ro, vi kollade till henne ofta och allt gick så himla bra. Efter ett par timmar var det dags för rastning och då upptäckte vi något som inte får ske. Peggy hade somnat in. Ett blodkärl hade brustit och hon hade somnat in snabbt bredvid sina valpar och vi hamnade i en bottenlös sorg och chock. Vår fantastiska fodervärd hade förlorat sin bästa vän och ångesten vi kände går inte att sätta ord på. Det är det absolut värsta jag upplevt. Peggy var en helt fantastisk hund med en så fin mentalitet, och i det mörker som drabbat oss fanns 6 små livsglada valpar som inte hade planer att lämna oss. Vår första tanke var att Segra skulle ta över Peggys valpar då Segras egna valpar var 1 vecka äldre, och dessa skulle vi då flaskmata. Men det är heller inte bara att gå in och lägga 6 st valpar till en tik och tro att allt kommer gå bra, för det kan gå illa också. Men Segra visade återigen vilken snäll och fin hund hon är. Hon tog sig an valparna direkt som sina egna, och valparna var så nöjda. I 2 veckors tid flaskmatade vi Segras valpar varannan timme dygnet runt, med ett enda mål i sikte - ingen mer ska dö.
Efter den fruktansvärda upplevelse så fanns det ingen annan tanke än att namnge valparna till hyllning av sin fantastiska mamma. ❤️
Denna kull är utan tvekan den värsta upplevelse jag varit med om som uppfödare. Dräktigheten och valpningen gick jättebra och 6 tillsynes friska och pigga valpar kom snabbt och problemfritt till livet. 4 dagar senare så gav vi Peggy frukost som hon glatt åt, sen ut på tomten för lite rastning och efter det var hon blixtsnabb tillbaka in till valparna. Peggy var väldigt mån om sina valpar och ville inte att de andra hundarna skulle vara nära så vi hade satt ett kompostnät i dörren in till henne, och puttat till dörren för att hon skulle ha lugn och ro, vi kollade till henne ofta och allt gick så himla bra. Efter ett par timmar var det dags för rastning och då upptäckte vi något som inte får ske. Peggy hade somnat in. Ett blodkärl hade brustit och hon hade somnat in snabbt bredvid sina valpar och vi hamnade i en bottenlös sorg och chock. Vår fantastiska fodervärd hade förlorat sin bästa vän och ångesten vi kände går inte att sätta ord på. Det är det absolut värsta jag upplevt. Peggy var en helt fantastisk hund med en så fin mentalitet, och i det mörker som drabbat oss fanns 6 små livsglada valpar som inte hade planer att lämna oss. Vår första tanke var att Segra skulle ta över Peggys valpar då Segras egna valpar var 1 vecka äldre, och dessa skulle vi då flaskmata. Men det är heller inte bara att gå in och lägga 6 st valpar till en tik och tro att allt kommer gå bra, för det kan gå illa också. Men Segra visade återigen vilken snäll och fin hund hon är. Hon tog sig an valparna direkt som sina egna, och valparna var så nöjda. I 2 veckors tid flaskmatade vi Segras valpar varannan timme dygnet runt, med ett enda mål i sikte - ingen mer ska dö.
Efter den fruktansvärda upplevelse så fanns det ingen annan tanke än att namnge valparna till hyllning av sin fantastiska mamma. ❤️